Nä, nu måste jag ...

Nu måste jag blogga lite. Har egentligen ingen lust, tycker att jag sitter vid datorn jämt och då också skriva på min blogg ligger inte högst på listan.

Vad har nu hänt sista tiden?

Jo, Greger känner sig mer och mer hemma med mig, vilket är superbra. Han har tuffat till sig lite och trotsar mig ibland. Snor saker som han inte vill lämna tillbaka. Men jag lägger mig och tittar på honom, alldeles tyst, tills han tycker det är så obehagligt att han släpper det han snott. Han har blivit mycket bättre att ut och gå med. Har äntligen fått honom att fatta att det är han som ska hålla koll på mig och inte jag på honom. Så nu har han fullt upp med att kolla att jag är med hela tiden, för det har hänt att jag gömt mig bakom ett träd och det tyckte han inte om. Sen har jag godis i fickan som han får om han är duktig och en pipleksak, som jag piper med när jag behöver hans uppmärksamhet. Detta fungerar perfekt. Jag kan ha honom mycket mer lös nu och han håller sig till mig. Tyvärr har han fortfarande problem med andra hundar, men det jobbar vi på. Detta tilltag gör ju att jag tyvärr inte kan ha honom lös överallt utan jag måste hela tiden ha koll så det inte kommer en annan hund. Detta blir säkert snart bättre också, för han är så lättlärd och vill verkligen vara till lags hela tiden. Han är en superkille!

Jobbar gör jag också, förstås, och det gillar jag verkligen. Älskar verkligen mitt jobb! Har haft sådan tur som fick det här jobbet, det ger mig så mycket. Alla mina underbara elever, mina underbara kollegor och inte att förglömma mina underbara chefer. Hur klarade jag mig utan dessa människor förut? Kan bara konstatera att jag är lycklig jag.

Jo, hur mår min kropp nu? Nja, lite si och så. Har värk av och till, men det är inget som drabbar någon annan hoppas jag. Försöker verkligen lägga band på mig och inte gnälla över min värk och att jag ibland har svårt att sova. Inte blir det bättre med min sömn av att jag har en granne som snarkar så det hörs upp till mig. Ibland om nätterna önskar jag faktiskt livet ur honom. Låter hemskt, jag vet, men hans snarkningar går mig på nerverna. Inte blir det bättre av att jag har ont också och verkligen behöver sova så mina leder får vila för att orka nästa dag. Leva med värk är som jag sagt tidigare ingen dans å rosor, men jag gör så gott jag kan. Har jag haft en jävulsnatt så går jag upp en halvtimme tidigare för att ta värktabletter och går och lägger mig igen i väntan på att de ska börja verka. Då brukar dagen bli genomförbar.
Nä nu ska jag snart gå och lägga mig. Min lediga dag imorgon, så då kan jag sova hur länge jag vill. Jippi!