Dagen idag

Nu ska jag försöka att börja skriva i min blogg igen. Lycka till, till mig själv.

Idag vaknade jag efter en ganska lugn natt, med bara en vaken stund. Hade ett sms på mobilen från världens bästa Elin som erbjöd sig att ha Astrid hela dagen. Underbara människa! De hämtade henne strax efter 10 och jag gick och la mig. Somnade direkt. Vaknade 16.15 och fick ett sms att min lilla skrutta var på väg hem. Sovit 6 timmar. Så skönt.
Passade på att åka och handla på Lidl innan Skruttan skulle komma hem och när jag kommer hem och hänger upp jackan på hatthyllan så ramlar den rackarn ner. Betyder kanske att nu är det dags att äntligen måla om hallen och köpa en ny hatthylla. Ska bara få lite mer ork eller kanske hitta någon som kan hjälpa mig.
Sen kom lilla Astrid hem och jag lagade mat, isterband med dillstuvad potatis och nu sitter jag och stickar och tittar på TV.

Sammanfattning: en underbar dag med MYCKET vila.

Vill passa på att tacka mina underbara vänner som ställer upp när jag, eller rättare sagt Astrid, behöver er. Utan er hade det aldrig gått. Älskar er!!!

Värken är värre än den någonsin varit och jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Snart är jag i värmen i Turkiet igen och jag kan nästan inte vänta längre. Ska bli så underbart skönt. Gud vad roligt det ska bli, tillsammans med mina vänner Kristina, Elena från Gbg, syrran, Helen och Monika. Racksingen vad kul det ska bli. Slappa, skratta, sova, äta god mat, ge sig ut på utflykt m.m. Hoppas att värken lägger sig när jag kommer dit, det brukar den ju göra, men eftersom den är som den är just nu är jag orolig att det kanske inte hjälper med värme.

Tänk om man fick skjuta en person. Vem hade du valt?

Jag hade definitivt valt idioten som kör omkring på en off road utan ljuddämpare. Hade fullständigt glömt bort att han tillhör våren och sommaren i Kalmar. Ett säkert vårtecken är när han tar ut sin off road och kör omkring i centrala stan och för ett djävla oväsen. Förstår inte varför det är tvunget att gasa den förbaskade motorcykeln hela tiden, även när han står still.
Jag hade inte skjutit honom till döds förstås, men definitivt skadat honom så han aldrig mer kan åka omkring på sin förbannade off road.

Varför städar man alltid köket sist?

Idag har jag haft storstädning i hela lägenheten, nästan. När jag bara hade köket kvar, gick Astrid och jag en promenad, lagade mat och sen var jag så trött så jag somnade på soffan. Därför blir det nu så att jag får fortsätta städa imorgon också, eftersom köket inte blev städat idag.
Jag börjar alltid städa i stora rummet, det går fortast, sen blir det toaletten, hallen, sovrummet och sist men absolut inte minst tar jag köket. Då är jag oftast så trött så jag inte orkar fortsätta och göra det klart. Det är ju faktiskt det värsta rummet som tar längst tid, så varför börjar jag inte med det?
Nu hoppas jag ju att jag har karaktär nog att fortsätta imorgon, annars blir det inte förrän nästa helg som det finns tid för en riktig rumble i köket.

Jag har ingen karaktär

Idag har jag konstaterat att jag absolut inte har någon karaktär. Vad jag än säger att jag ska sluta med, fortsätter jag med utan minsta betänklighet.

Slutar röka gör jag varje kväll. Det är verkligen sant. Säger till mig själv varje kväll när jag går och lägger mig att imorgon ska jag sluta röka. Men det gör jag inte, jag fortsätter röka som om inget har hänt. Jag vill verkligen sluta röka, men har inte de rätta verktygen eller är det min dåliga karaktär som spelar in?

Snusar gör jag också och det skulle jag också gärna vilja sluta med. Kan vara utan snus i flera dagar, inga problem, men så fort jag får möjlighet så stoppar jag in en snus under läppen. Är det min dåliga karaktär igen?

Ja, jag vet att båda grejerna är dyrt och farligt, men ändå kan jag inte sluta och detta tror jag beror på min dåliga karaktär. Eller jag kanske inte har någon överhuvudtaget? Kan bara försvara mitt missbruk att jag antagligen är dum i huvudet.

När det gäller mat och min vikt, så är det däremot inga problem. Märker direkt när jag gått upp något eller några kilo och då börjar jag promenera lite mer. Det är det effektivaste sättet för mig att gå ner i vikt. Här har jag ju karaktär, eller är inte det karaktär? Jag älskar verkligen mat och äter alldeles för mycket, så att dra ned på maten är ingen bra idé. Däremot tycker jag ju om att ut och röra på mig i naturen, så därför är det mycket bättre att promenera än banta för min del.

Är avundsjuk på alla som bestämmer sig för en sak OCH håller sig till det. Vilken karaktär de har. Beundrar dem.

Dålig karaktär, är det något man ärver eller är det något man skaffar sig under uppväxten? Är det arv eller miljö? Man föds ju inte med dålig eller ingen karaktär. När kommer den i livet? Är det något man kan jobba med för att förbättra, alltså få bättre karaktär?

Jag lurar mig själv varje dag. Det är jag i alla fall bra på.

Hemma igen

Nu är vi hemma igen, både skönt och vemodigt. Saknar min son så mycket. Han är helt enkelt bäst. Känns ensam att vara hemma i lägenheten igen. Visst jag har Astrid, men hon pratar ju inte. Jo, det gör hon, men inte så jag förstår och inte svarar hon på tilltal heller.
Det är alltid skönt att komma hem, så är det ju, men jädrans vad jag saknar sällskapet. Att alltid ha någon att prata med, någon att äta med, någon att göra saker med, någon att vänta på som ska komma hem m.m. Det känns säkert bättre imorgon. Ska bli skönt att få sova i min egna säng i alla fall. Får värk av att ligga på min sons soffa.
Ja, det har varit en helt underbar påskhelg i Sthlm, med god mat, trevligt sällskap o.s.v. Det kommer jag njuta av länge.

Solen tar musten ur mig

Både igår och idag har jag suttit i solen och när jag kommit hem slocknat direkt. Blir helt slut av solen. Varför undrar då jag? Varför blir man trött av solen? Är det för att man inte sett den på länge? Har jag sådan brist på D-vitamin att min kropp blir helt chockad när den blir utsatt för det?
Nej, jag gnäller absolut inte över solen. Den är helt underbar och så efterlängtad, det är bara att jag blir så trött av att sitta och sola. Det borde (enligt min lilla hjärna) vara tvärtom. Man borde bli pigg av solen istället.
Idag gick min underbara svärdotter och jag en runda med Astrid och vi verkligen njöt av solskenet. Synd bara att det fina vädret inte kommer hålla i sig. Ska ju bli snö i Kalmar på fredag. Trist! Jag hade planerat att jag skulle till kolonin och gräva hela helgen, men nu verkar det ju inte bli något av med det.
Vill börja nu med att gräva, plantera och så grönsaker och bär. Måste också laga staketet och bygga en liten bod som jag kan förvara mina verktyg i. Detta verkar det ju som att jag nu får vänta med. Som tur är ar jag inte sysslolös, hemtenta som ska lämnas in på torsdag och nästa fredag har jag salstenta. Även om det är mycket tråkigare sysslor så måste de ju också göras.

Påsk igen

Jaha, nu var det påsk igen. Tycker tiden går så fort, det är bara en massa helgdagar hela tiden. Visst är det skönt med ledighet, men tycker inte om när affärerna är stängda p.g.a. någon högtid.
Kändes helt ok att lämna Kalmar igår precis när det började snöa. Orkar inte med mer snö nu. Det får helt enkelt vara nog. Stockholm är soligt och under vår promenad idag såg vi krokus som blommade. Hur kan det komma sig att våren kommit längre i Stockholm än i Kalmar? Det ligger ju längre norrut.
En sak som jag funderade på under vår promenad idag, var hur det kan komma sig att det blir kallare och sämre väder när det är global uppvärmning. Kan någon snälla förklara det för mig. För min del borde det vara tvärtom.
Mysigt att besöka sonen, svärdottern är på Öland hos sina föräldrar, så jag har honom helt för mig själv. Han jobbar visserligen i helgen, men jag har inga problem med att roa mig själv. Tar fantasin slut, så har jag en hemtenta som ska in på torsdag. Nä, sysslolös är jag inte.
Ikväll ska Astrid och jag titta på TV och bara slappa. Är faktiskt ganska trött efter en intensiv jobbperiod och resan igår tog lite musten ur mig också. Astrid var jätteduktig igår på bussen, sov nästan hela tiden. Men det märks på henne att det var jobbigt med alla nya intryck, hon är riktigt trött idag. Imorgon ska vi ta båten till Söder och promenera där, tänkte jag. Det är så mysigt att åka båt, trots att det endast tar 10 minuter.
Nähä, GLAD PÅSK mina vänner!!!

Matförgiftad???

Idag blev jag antagligen matförgiftad och det var verkligen inte roligt. Ca. 45 minuter efter jag ätit en hamburgare, fick jag fruktansvärt ont i magen. Det vände sig fullständigt och det kändes som jag skulle kräkas rakt ut. Sprang till toaletten och där blev jag sedan sittande 20 minuter. Inget kräks, som tur var. Efter mitt toalettbesök började jag frysa något otroligt. Jag bara skakade. Slängde mig på cykel och åkte hem från jobbet. Under den mycket korta cykelturen kändes det som att jag vilken minut som helst skulle kräkas. Hemma kröp jag frysande ned under täcket och sov en stund. Mådde fortfarande dåligt och låg och vilade. Ca. 3 timmar efter utbrottet var allt över.
Nu dröjer det innan jag köper hamburgare igen.

Håller på att rota mig

Först vill jag bara be om ursäkt för att jag inte skrivit på flera månader. Usch och fy, helt oförlåtligt. Men det ska det bli ändring på från och med nu.

Jo, jag har ju skaffat valp. Astrid heter hon och är en Russkiy Toy. Helt underbar liten tjej med massor av energi. Återkommer ang. henne.

Jag försöker rota mig och äntligen hitta min plats här i livet. Inget mer kringflackande för min del. En av anledningarna är ju förstås Astrid. Nu är det på allvar igen. :) Ska fixa till lägenheten tänkte jag, tapetsera och måla om, så att den blir min och bara min. Nu när jag äntligen har ett förstahandskontrakt igen, så får jag göra så jag trivs. Trivs verkligen bra i lägenheten, men det känns nu som att den inte riktigt är min, men det ska det bli ändring på. I sovrummet ska jag ha mörka väggar, lila och svart, så det blir som en liten grotta som man kryper in i på kvällen för att sova. De andra rummen har jag inte bestämt ännu, men fint ska det blir. Är fruktansvärt trött på alla dessa vita väggar.

Sen har jag blivit med kolonilott också, på Skälby. Pistolskyttebanan närmare bestämt. Åh, vad det ska bli roligt. Igår inhandlade jag bärbuskar, 2 hallon, 1 björnbär, 1 krusbär och 1 röda vinbär. Sen handlade jag fröer också för förkultervering, purjolök, basilika, oregano, paprika, tomater, smultron och physalis. Nu är det ju tyvärr en massa snö på kolonilotten, så jag måste vänta med att åka dit och påta. Ser verkligen fram emot en sommar med mycket påtande i jorden.

På fredag åker Astrid och jag och besöker sonen i Stockholm. Ska bli underbart att träffa honom igen. Vi stannar till onsdag och sen när vi kommer hem hoppas jag att det är dags att stoppa spaden i jorden.

Kanske ska nämna också att Greger inte finns längre. Nu är han i hundhimlen med min andra hundar och snackar skit om mig. Hoppas de har det trevligt. Finns ju en del att säga om mig. :)

Vid vilken ålder kan man kalla sig TANT?

Just nu känner jag mig som en tant. Kan inte definiera hur det känns, men så känns det iaf. Jag har nu varit sur i 2 dagar och jag börjar tröttna. Är det det som gör att man är en tant, att man är sur jämt? Eller vad är det som gör att man klassas som tant? Tycker inte att jag klär mig som en tant eller ser ut som en, men jag känner mig inombords som en. Är det att man är tråkig, för det är jag definitivt. Världens tråkigaste 48-åring, det är jag det. Gör ju inget annat än gnäller på allt och alla, umgås knappt med någon och fräser så fort någon tilltalar mig. Snälla, hjälp mig. Jag vill inte vara en tant, eller vad det nu är som händer med mig??? Sen att det är vinter och snö gör ju inte saken bättre. Hatar det. Önskar jag var en björn så jag fick gå i ide vinterhalvåret. Ont i kroppen har jag också så förbannat och psoriasisen driver mig till vansinne, men så har jag ju det varje vinter. Så varför känns det jobbigare i år? Är det för att jag blivit en tant?

Kan inte sova, igen...

Ligger här sömnlös i natt igen.
Kan inte sova.
Röksugen.
Abstinensbesvär.
Mår illa, men ändå hungrig.
Fryser och svettas.
Varmt och kallt.
Kryper i kroppen.
Tankarna snurrar.
Susar i hjärnan.
Kliar överallt.
Ont i höger fot.
Magkatarr?
Suger i magen.
Psoriasisen gör mig galen.
Gäspar.
Svider i ögonen.
Dödstrött.
Vill sova.
Kvittar.
Vila hjärnan.
Slappna av.
Ladda batterierna.
Går inte.
Orolig?
Stressad?
Varför?
Behöver sova.
Saknar Greger.
Älskar min son.
Glad vara här.
Vill hem, vill stanna.
Mixed feelings.
Inget på TV.
Hatar julen.
Hatar snön.
Hatar vintern.
Vill gå i ide.

Söndrig popcornmaskin

Min popcornmaskin har gått sönder eller om det är slut på popcorn, jag vet faktiskt inte vad det är som händer. Min hjärna har ju alltid varit som en popcornmaskin som poppar idéer hela tiden. Nu händer det ingenting. Vad är nu detta? Känner inte igen mig själv längre. Blir nästan rädd för mig själv. Är helt blassé.
Hjärnan är helt tom, tänker inte ens längre. Koncentrerar mig på vad jag tänker på och kommer fram till att jag inte tänker på någonting. Skrämmande det här.

Sen har jag också alltid haft myror i rumpan, men inte nu längre. Har aldrig kunnat sitta still i hela mitt liv, det måste alltid hända något och jag måste ha något för händerna annars blir jag tokig. Myrorna har försvunnit. Jag kan sitta still och göra ingenting helt plötsligt. Detta har väl aldrig hänt förut. Ja, som sagt, jag känner absolut inte igen mig själv längre. Vad har hänt?
Är också arbetsnarkoman och helt plötsligt är jag bara trött. Kanske behöver jag jullov redan idag. Haha! Får vänta till fredag, då har jag jullov i 2 veckor. Ska bli underbart och kanske är myrorna tillbaka och popcornmaskinen lagad när jag börjar jobba igen.

Kan inte sova inatt heller

Blir galen. Kan inte sova. Hopplöst. Jobbigt. Oroande. Hur ska jag orka med dagen? Tröttsamt. Irriterande. Stressande. Tankarna på ingenting snurrar i huvudet. Grannen snarkar. Varmt. Öppet fönster. Ont i foten. Gnällig. Greger sover. Jag sover inte. Retligt. Hungrig. Ätit skorpor.
Vrider och vänder mig. Läser en stund. Hjälper inte. Läser lite till. Spelar spel på mobilen. Snart morgon. Snart jobb och jag har inte sovit i natt. Jo, jag blir nog galen.

Orättvist

Det är så fruktansvärt orättvist här i världen. allt beror på vart du är född, om du i framtiden kommer att få sova i en säng eller på en trottoar. Läs länken nedan, så förstår ni vad jag menar.

Lilla Lejla

Minnen, minnen, minnen ...

Unchained melody

Snö, snö, snö

Jag hatar snö och minusgrader. Är påpälsad när jag går ut så jag knappt kan röra mig. Blir alldeles galen på snön och halkan när jag är ute och går. Greger älskar det och då får jag ju offra mig en liten stund. Jag kunde lika väl vara utan det. Folk säger att det är så vackert och tänk på barnen hur roligt de har i snön. Det skiter jag fullständigt i. Bitter klimakteriekärring? Ja, det är jag väl då, men snälla jag vill bara ha en snöfri vinter, så jag kan hämta andan.

Kan inte sova

Det är alldeles för varmt i mitt sovrum så jag kan inte sova. Vaknar av att svetten rinner om mig. Jo, ni hör rätt. Elementen är avstängda, fönstret öppet med snöstorm och minusgrader ute, tagit en iskall dusch och jag tycker det är för varmt. Välkommen klimakteriet!

Tack Anna!

  till Mia

när man minst anar

längtan och väntan
lovetrubbel vänskapsbubbel -
ord dödar tiden

Kräksjuka???

Är det vinterkräksjuka på gång? Mår fruktansvärt illa o har ont i magen. Vaknade av att jag nästan höll på att spy. Men eftersom jag är uppfostrad av min mamma har jag nu klämt i mig en knäckemacka. Mamma sa alltid att illamående ska med mat fördrivas. Så nu mår jag ännu mer illa. :( Får se vad det blir av detta. Ska försöka somna om o sova några timmar till. Kanske kan jag sova bort det.

Trist och tragiskt

Japp, det är mitt liv det. Här sitter jag och kan inte mycket annat, tyvärr.
Varenda helg ser likadan ut. Aldrig händer det något. Ibland känns det som att jag inte finns. Varför? Jo, telefonen är tyst och inte kommer det några besök heller. Jag är heller inte typen som våldsgästar folk och kommer på oväntade besök. Sitter här och väntar på att någon kanske kommer ihåg lilla jag och bjuder mig hem till sig. Skulle verkligen vara trevligt att faktiskt bli hembjuden på en fest, men antagligen är jag inte en sådan person som man bjuder hem. Obekväm? Det har jag alltid varit. Jag är ju direkt ingen tystlåten och blyg liten viol som sitter i ett hörn och väntar på att bli road. Jag tar för mig och det gör mig nog ganska obekväm i vissa kretsar. Det kan jag förstå. Men jag menar ju inget illa.
Är det konstigt att jag är arbetsnarkoman? Egentligen inte. Då sover man bort helgerna och man märker inte hur trist och tragiskt man egentligen har det. Ibland kan man också sätta sig ned och arbeta, när det blir för trist. Som tur är innebär mitt jobb att jag alltid har något att göra, något som alltid ligger och väntar på att jag tar tag i det. Detta är för mig helt underbart. Då försvinner några timmar från mitt trista och tragiska liv.

Är ganska trött på att vara singel, men vart finns mannen i mitt liv. Jag har inte hittat honom ännu och jag fortsätter leta. Ja, kanske inte lika intensivt som tidigare, men dyker han upp är jag redo.

Jag vill så gärna bli kär och älskad av någon.