Dagen idag

Nu ska jag försöka att börja skriva i min blogg igen. Lycka till, till mig själv.

Idag vaknade jag efter en ganska lugn natt, med bara en vaken stund. Hade ett sms på mobilen från världens bästa Elin som erbjöd sig att ha Astrid hela dagen. Underbara människa! De hämtade henne strax efter 10 och jag gick och la mig. Somnade direkt. Vaknade 16.15 och fick ett sms att min lilla skrutta var på väg hem. Sovit 6 timmar. Så skönt.
Passade på att åka och handla på Lidl innan Skruttan skulle komma hem och när jag kommer hem och hänger upp jackan på hatthyllan så ramlar den rackarn ner. Betyder kanske att nu är det dags att äntligen måla om hallen och köpa en ny hatthylla. Ska bara få lite mer ork eller kanske hitta någon som kan hjälpa mig.
Sen kom lilla Astrid hem och jag lagade mat, isterband med dillstuvad potatis och nu sitter jag och stickar och tittar på TV.

Sammanfattning: en underbar dag med MYCKET vila.

Vill passa på att tacka mina underbara vänner som ställer upp när jag, eller rättare sagt Astrid, behöver er. Utan er hade det aldrig gått. Älskar er!!!

Värken är värre än den någonsin varit och jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Snart är jag i värmen i Turkiet igen och jag kan nästan inte vänta längre. Ska bli så underbart skönt. Gud vad roligt det ska bli, tillsammans med mina vänner Kristina, Elena från Gbg, syrran, Helen och Monika. Racksingen vad kul det ska bli. Slappa, skratta, sova, äta god mat, ge sig ut på utflykt m.m. Hoppas att värken lägger sig när jag kommer dit, det brukar den ju göra, men eftersom den är som den är just nu är jag orolig att det kanske inte hjälper med värme.

Att lära sig något nytt ...

Att lära sig något nytt är verkligen jättekul. Jag älskar det. Just nu försöker jag lära mig turkiska och det går faktiskt riktigt bra. Uttalet kanske inte är perfekt, men jag får väl åka till Turkiet och öva. I Alanya har jag mitt andra hem och många av mina allra bästa vänner. Har man en gång lärt känna en turk så har man en vän för livet. Så är det med mina vänner, de är som min familj. Jag har känt dem i 16 år nu. Turkar är ett väldigt gästvänligt, men stolt folk. De vill absolut inte ha betalt för något, husrum eller mat, och blir nästan förnärmade när man vill betala. Innan jag åkte hem frågade jag om det var något de önskade från Sverige, svaren jag fick var: svensk mjölkchoklad, en svensk t-shirt, något typistk svensk o.s.v. Jag ger dem presenter i efterhand istället för att betala, för det är ju bara "presenter". Jag har köpt massvis med presenter till dem allihop och just nu är de på väg. Hoppas att de blir glada av det jag har kokat ihop. Har verkligen försökt att uppfylla deras önskemål och tänkt efter vad de är för sorts personer. Jag saknar dem alla jättemycket och tänker på dem varje dag, vad de gör, hur de mår o.s.v. Tur det finns Facebook och Skype, så man kan hålla kontakten utan att det kostar något. Annars kostar det skjortan att ringa till Turkiet, så det undviker vi så mycket vi bara kan. Jag hoppas att jag snart har möjlighet att åka och hälsa på dem igen. I vinter kommer Emine och ev. Ismail till Sverige och hälsar på. Gönül ville också, men visste inte om hon hade råd. Vi får se hur det blir. Det ska bli så roligt att visa dem mitt land och snön. Emine har aldrig sett snö och är mycket nyfiken på hur det är. Hoppas nu att det blir snö där jag bor i vinter, annars får vi väl åka norrut. Eller hur, Henrik?