Livet

Ibland blir inte livet alls som man tänkt sig. Jag brukar tänka på livet som en landsväg. Det går i kringelikrokar för att sedan helt plötsligt komma ut på en raksträcka.
Kurvorna och kringelikrokarna är superjobbiga och man tror aldrig att de ska ta slut. Visserligen är utsikten bättre på en krokig väg, men det känns som den tar en så fruktansvärt lång tid. Man tröttnar emellanåt, sen skärper man sig och fokuserar igen. Det är väldigt lätt att hamna i diket eller ta en avstickare. Visst kan ett stopp eller en avstickare vara roligt, men det roliga varar oftast inte så länge. Då är det viktigt att man kommer upp på vägen igen.
Helt plötsligt kommer man ut på en raksträcka och allt känns helt underbart. Nu kan man gasa på lite, för trafiken flyter så bra. Det viktiga här är att man följer hastighetsbestämmelserna, för det är så lätt att bli fartblind och man kommer snabbare till nästa krokiga väg. Man glömmer lätt bort att njuta. För absolut så kommer det en krokig bit igen på livets resa. Det är meningen med livet.