Nu är vi hemma igen, både skönt och vemodigt. Saknar min son så mycket. Han är helt enkelt bäst. Känns ensam att vara hemma i lägenheten igen. Visst jag har Astrid, men hon pratar ju inte. Jo, det gör hon, men inte så jag förstår och inte svarar hon på tilltal heller.
Det är alltid skönt att komma hem, så är det ju, men jädrans vad jag saknar sällskapet. Att alltid ha någon att prata med, någon att äta med, någon att göra saker med, någon att vänta på som ska komma hem m.m. Det känns säkert bättre imorgon. Ska bli skönt att få sova i min egna säng i alla fall. Får värk av att ligga på min sons soffa.
Ja, det har varit en helt underbar påskhelg i Sthlm, med god mat, trevligt sällskap o.s.v. Det kommer jag njuta av länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar