Tacksamhet???

Jag har så fruktansvärt mycket att vara tacksam över, men ändå gnäller jag över saker jag inte kan göra något åt. En del saker rår man helt enkelt inte på, t.ex. sjukdomar, krig, fattigdom.

Jag har en underbar son som jag är såååå stolt över. Han är helt enkelt bäst! Jag har en underbar lägenhet, med en underbar trädgård som jag delar med mina grannar, men de är nästan aldrig där. Så nu kallar jag den för min trädgård. Jag har underbara vänner som verkligen älskar och bryr sig om mig och som jag älskar och bryr mig om.

Allt detta är jag verkligen tacksam över, men ibland glömmer jag bort det. Speciellt när värken sätter in eller det är ett tv program som verkligen berör mig. Jag kan inte låta bli att verkligen bry mig om barn som svälter ihjäl, barn som berörs av krig, barn som utnyttjas sexuellt, barn som inte har några föräldrar, gatubarn, djur som far illa, hemlösa, de som utnyttjas genom trafficking m.fl. Jag kan inte glömma dem, som en del andra människor kan. Jag skulle vilja ta hand om dem allihop och försöka ge dem ett bättre liv. Alla människor förtjänar hur många chanser som helst, vad de än har gjort. Man ska aldrig döma någon förrän man varit i deras kläder och upplevt samma sak som dem. Kanske hade vi gjort samma sak?

Ibland står materialismen och egoismen mig upp i halsen. Det kvittar väl vad jag har för mobil eller dator? Vilken bil jag har eller om jag har en bil? Hur mycket pengar jag tjänar? Hur eller vart jag bor? Vilka märken mina kläder har? Alla dessa prylar gör inte mig till en bättre människa och inte blir man lyckligare heller. Det kanske underlättar att ha pengar på banken, men lyckligare tror jag absolut inte man blir.