Att lära sig något nytt ...

Att lära sig något nytt är verkligen jättekul. Jag älskar det. Just nu försöker jag lära mig turkiska och det går faktiskt riktigt bra. Uttalet kanske inte är perfekt, men jag får väl åka till Turkiet och öva. I Alanya har jag mitt andra hem och många av mina allra bästa vänner. Har man en gång lärt känna en turk så har man en vän för livet. Så är det med mina vänner, de är som min familj. Jag har känt dem i 16 år nu. Turkar är ett väldigt gästvänligt, men stolt folk. De vill absolut inte ha betalt för något, husrum eller mat, och blir nästan förnärmade när man vill betala. Innan jag åkte hem frågade jag om det var något de önskade från Sverige, svaren jag fick var: svensk mjölkchoklad, en svensk t-shirt, något typistk svensk o.s.v. Jag ger dem presenter i efterhand istället för att betala, för det är ju bara "presenter". Jag har köpt massvis med presenter till dem allihop och just nu är de på väg. Hoppas att de blir glada av det jag har kokat ihop. Har verkligen försökt att uppfylla deras önskemål och tänkt efter vad de är för sorts personer. Jag saknar dem alla jättemycket och tänker på dem varje dag, vad de gör, hur de mår o.s.v. Tur det finns Facebook och Skype, så man kan hålla kontakten utan att det kostar något. Annars kostar det skjortan att ringa till Turkiet, så det undviker vi så mycket vi bara kan. Jag hoppas att jag snart har möjlighet att åka och hälsa på dem igen. I vinter kommer Emine och ev. Ismail till Sverige och hälsar på. Gönül ville också, men visste inte om hon hade råd. Vi får se hur det blir. Det ska bli så roligt att visa dem mitt land och snön. Emine har aldrig sett snö och är mycket nyfiken på hur det är. Hoppas nu att det blir snö där jag bor i vinter, annars får vi väl åka norrut. Eller hur, Henrik?